25 november 2007

Predikan: Domsöndagen

Ben Thilman:
Att se Kristus i min medmänniska
Karabacka kapell 25.11.2007
Matt 25:31-46
Hur skall vi förstå den här texten? Det förefaller som om det skulle finnas en uttalad gärningsrättfärdighet som tanke bakom berättelsen. Handlar vårt eviga väl om vad vi åstadkommer för goda gärningar? Den slutsatsen kunde man dra, men kanske man inte ändå skall göra det.
Berättelsen om den yttersta domen har två poänger. För det första handlar det om hur vi möter Jesus. Jesus säger att allt det vi gjort mot en av de minsta, har vi gjort mot honom. Så, det är i mötet med våra medmänniskor och i mötet med dem som lider nöd av något slag som vi möter Jesus, och när vi betjänar vår nästa, så är det Kristus vi betjänar.
Vi borde kanske fundera mera på det hur vi bemöter varandra. Det är inte lätt att se Kristus i alla vi möter, i all synnerhet om det handlar om människor vi inte helt vill ha något att göra med. Det är betydligt lättare att se Kristus i människor, som är svaga och behöver vår hjälp och som tackar oss för hjälpen när de har fått den, men att se Kristus i människor som inte förstår att tacka, eller som inte ens vet om att de är hjälpta, eller som är otrevliga är inte lätt.
Så den ena sidan av den här bibeltexten handlar om att få syn på Kristus, och att inse att han inte rör sig bland oss med glänsande gloria och vit alba. Dagens text utmanar oss att stanna upp och möta vår medmänniska på hennes nivå.
Den andra sidan av den här texten handlar om skillnaden mellan dem som får Guds gemenskap och dem som blir utanför den. Om man överhuvudtaget kan tänka sig vad som kommer att finnas i Guds tankar, när skiljandet mellan fåren och getterna äger rum, så har jag åtminstone försökt tänka mig in i det.
Jag tror inte det är så att Gud skulle småsint hämnas på alla som inte har var it Guds bästa barn och skickar dem till helvetet. Det är inte det som den här berättelsen handlar om. Den handlar kanske mera om Guds sorg. Det finns dem som tillhör Gud och dem som Gud inte kan göra anspråk på. De som tillhör Gud är de som är döpta och som lever i dopet och de som lever i en relation till Gud, vars Gudsgemenskap är sådan att de i sina medmänniskor ser Guds närhet.
Jag har svårt att tänka mig något annat än att Gud vill att alla människor skall leva i hans gemenskap och att om det nu en gång är så att det skall ske ett skiljande mellan dem som är inne och dem som är ute, så ger inte Gud ifrån sig en enda utan både sorg och strid. Vad skulle det annars betyda, när Jesus säger: så älskade Gud värden, att han gav den sin ende son...
Men det betyder inte det att vi skall strunta i att motarbeta ondskan och intolerans och själviskhet. Låt oss fortsättningsvis sträva till att se Kristus i våra medmänniskor, vi som är tecknade med korsets tecken och är Guds egendom.

2 kommentarer:

Kerstin Lindén sa...

Tack för en mycket fin predikan!
Den är evangelisk och själavårdande. Guds välsignelse till dig!

Hans Iwan Bratt sa...

Jag tycker inte Ben Thilmans predikan utgår ifrån vad som faktiskt står i bibeln. Jag har läst vad som står i skriften om Guds dom och skrivit en egen predikan på hansiwanbratt.wordpress.com.