Johanniter Ridderskapet i Finland
Inledningsbetraktelse vid riddaredagen den 8 maj 2008
ordenskapellan Karl af Hällström
Inledningsbetraktelse vid riddaredagen den 8 maj 2008
ordenskapellan Karl af Hällström
I Guds, Faderns och Sonens och den heliga Andens, namn. Kära bröder och systrar i Kristus! Inkommande söndag firar vi pingst. Detta sker i år exceptionellt tidigt, eftersom påsken i år var exceptionellt tidig. Själva ordet "pingst" kommer från grekiskans pentekonta, som betyder "femtio". Det syns tydligare i t.ex. engelskans "pentecost", som alltså också betyder "pingst". Att ordet pingst kommer från ett ord som betyder femtio kommer sig helt enkelt av att pingsten infaller femtio dagar efter påsk.
Pingsten firas till minne av det som hände under pingsthelgen det år som Jesus dog och uppstod - nämligen den helige Andes utgjutande, som följdes av att lärjungarna på lyssnarnas modersmål predikade Kristus för alla de främlingar som hade samlats i Jerusalem för att fira helgen. Den dagen kan med rätta kallas "Kyrkans födelsedag", för det var då den första församlingen uppstod.
Den bestod av människor från många håll. Och så är det än idag: vi som tror på Jesus förenas endast av just denna tro på Jesus, inte av någon annan faktor. Jesus är den minsta gemensamma nämnaren för alla kristna. Inom det kristna gudsfolket finns det sedan olika grupperingar - katoliker och kineser, lutheraner och libyer, pingstvänner och peruaner - och alla dessa grupper har sådant som förenar dem sinsemellan och sådant som skiljer dem från andra grupper. Inte desto mindre utgör de - vi! - ett enda folk, som grundar sig på det som skedde på Jesu kors, och som grundades på pingsten femtio dagar senare.
Vilka följder får detta för oss idag? Alla som finns inom ett folks gränser bör behandlas på samma sätt. Vi bör se till att det finns "en framtid och ett hopp" för alla som hör till vårt folk. Men vilka gränser har Gudsfolket? Jag tror att det är "jordens yttersta gräns", m.a.o. att det inte finns några fysiska gränser alls. Överallt där det finns människor finns det åtminstone potentiella medlemmar av Gudsfolket. Följaktligen bör vi som kristna se till att de potentiella medlemmarna känner till det erbjudande om medborgarskap och barnaskap som Gud kommer med.
Om alla människor i världen åtminstone potentiellt är medlemmar av samma folk som vi, Gudsfolket, så har vi ingen orsak att se ner på någon annan, oberoende av hudfärg, språk, kultur - eller ens religion! En muslim eller en buddhist har lika stora möjligheter att bli medborgare i Gudsriket som en palestinsk jude på Jesu tid. Det som krävs är att han omvänder sig och tar emot syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus. Vi som sitter i kyrkan idag kan inte heller gratulera oss själva alltför mycket till vårt medborgarskap, för också vi behöver omvända oss från det som är orätt i vårt liv och ta emot förlåtelsen för våra synder. Omvändelsen är ingenting som sker en gång för alla, utan vi måste omvända oss varje dag. Och ingenting som ens liknar rasism passar in i detta pingstbudskap!
För att kunna omvända oss behöver vi hjälp, annars går det inte. Därför har Gud sänt oss Hjälparen, den helige Ande, som Jesus lovar. Och endast genom att ta emot den hjälp han erbjuder kan vi få det som Jesus lovar när han säger: "Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet."
Låt oss tillsammans bedja ordensbönen:
Pingsten firas till minne av det som hände under pingsthelgen det år som Jesus dog och uppstod - nämligen den helige Andes utgjutande, som följdes av att lärjungarna på lyssnarnas modersmål predikade Kristus för alla de främlingar som hade samlats i Jerusalem för att fira helgen. Den dagen kan med rätta kallas "Kyrkans födelsedag", för det var då den första församlingen uppstod.
Den bestod av människor från många håll. Och så är det än idag: vi som tror på Jesus förenas endast av just denna tro på Jesus, inte av någon annan faktor. Jesus är den minsta gemensamma nämnaren för alla kristna. Inom det kristna gudsfolket finns det sedan olika grupperingar - katoliker och kineser, lutheraner och libyer, pingstvänner och peruaner - och alla dessa grupper har sådant som förenar dem sinsemellan och sådant som skiljer dem från andra grupper. Inte desto mindre utgör de - vi! - ett enda folk, som grundar sig på det som skedde på Jesu kors, och som grundades på pingsten femtio dagar senare.
Vilka följder får detta för oss idag? Alla som finns inom ett folks gränser bör behandlas på samma sätt. Vi bör se till att det finns "en framtid och ett hopp" för alla som hör till vårt folk. Men vilka gränser har Gudsfolket? Jag tror att det är "jordens yttersta gräns", m.a.o. att det inte finns några fysiska gränser alls. Överallt där det finns människor finns det åtminstone potentiella medlemmar av Gudsfolket. Följaktligen bör vi som kristna se till att de potentiella medlemmarna känner till det erbjudande om medborgarskap och barnaskap som Gud kommer med.
Om alla människor i världen åtminstone potentiellt är medlemmar av samma folk som vi, Gudsfolket, så har vi ingen orsak att se ner på någon annan, oberoende av hudfärg, språk, kultur - eller ens religion! En muslim eller en buddhist har lika stora möjligheter att bli medborgare i Gudsriket som en palestinsk jude på Jesu tid. Det som krävs är att han omvänder sig och tar emot syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus. Vi som sitter i kyrkan idag kan inte heller gratulera oss själva alltför mycket till vårt medborgarskap, för också vi behöver omvända oss från det som är orätt i vårt liv och ta emot förlåtelsen för våra synder. Omvändelsen är ingenting som sker en gång för alla, utan vi måste omvända oss varje dag. Och ingenting som ens liknar rasism passar in i detta pingstbudskap!
För att kunna omvända oss behöver vi hjälp, annars går det inte. Därför har Gud sänt oss Hjälparen, den helige Ande, som Jesus lovar. Och endast genom att ta emot den hjälp han erbjuder kan vi få det som Jesus lovar när han säger: "Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet."
Låt oss tillsammans bedja ordensbönen:
Herre, välsigna vår Orden.
Vi vill den tjäna till Din ära.
Var den nådig, hjälp den alltid.
Bistå den i kamp för läkedom och frälsning.
Stärk vår tro på Kristus,
som upphöjt korset till ett äretecken.
Fräls oss från det onda!
Hjälp oss till det goda!
Hjälp oss att vara trogna de svaga!
Hjälp de svaga!
Hör oss Herre!
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar