Predikan: Treenighetssöndagen

Ben Thilman:
Att vara en gren på trädet
Konfirmation i Esbo domkyrka 18.5.2008
Joh 15:1-10

När vi var på läger under påsken, så ritade vi upp en bild av kyrkan, som liknade ett träd. Trädet var en bild av kyrkans historia. Rötterna var Jesus själv, hans lärjungar och den första kristna kyrkan. Så delades trädet i två delar. Året var 1054 när delningen i den östliga och den västliga kyrkan var ett faktum. Så ritade vi in den västliga kyrkans olika skeden. Dit hörde den lutherska reformationen, alla mindre och större samfund som började under reformationen och senare. Det blev ganska många större och mindre grenar på trädet. Men det fanns en sak som var gemensamma med alla dessa grenar. De satt fast i trädet och de hämtade sin näring från roten.
Vi ritade också in grenar som hade ramlat av trädet. Det var sådana grenar som representerade samfund som hade frångått det centralt kristna, det som den tidiga kristna kyrkan enades om, att Gud är treenig. Gud är Fader, Son och heliga Ande. Ur vårt perspektiv sett har de grenarna ramlat av.
Att vara en kristen, att tillhöra kyrkan, innebär att vara en gren i det träd vars rötter är Kristus och hans förkunnelse. Att vara fadder och förälder till en ung människa som i dag blir konfirmerad, innebär att föra vidare kunskapen och vissheten om den här tillhörigheten, till en ny generation.
Att höra till den gemenskapen som har kontakt med rötterna, Kristus och hans förkunnelse, innebär att ha kontakt med den kraftkälla, som ger oss kraft för livet, som ger mening och mål i livet.
Vi kan avsluta med Jesu ord i dagens evangelium. Bli kvar i min kärlek. Det är det som det handlar om. Att bli kvar i Jesu kärlek. Att få del av den och kunna gen den vidare.