Ben Thilman:
Tidens tecken....
Konfirmation i Esbo domkyrka 12.10.2008
Matt 16:1-4
Tidens tecken....
Konfirmation i Esbo domkyrka 12.10.2008
Matt 16:1-4
Tidens tecken.
Det är ett begrepp som vi alla har hört förut. Vad är tidens tecken? Kanske det är så att Jesus ställde en utmaning till oss, när han sade till sadduceerna att de inte kan tyda tecknen för tiderna. Så har vi efter det under alla tider strävat efter att analysera vad som är tidens tecken. Vad skare och ting beror på.
Vi behöver inte bekymra oss i dag över vilka som var tidens tecken under Jesu tid. Vi har nog med att förstå vad som är tidens tecken i dag. Ofta menar man att tidens tecken är något tråkigt. Så då kan man fråga sig om tidens tecken i dag är att hela världen håller på att kollapsa ekonomiskt för att vi inte har varit visa nog att bygga upp en hållbar världsekonomi. Eller att främlingskapet människor emellan, och högaktningen för livet, har blivit så litet att sådana oerhörda tragedier som skolskjutningarna i Jokela och Kauhajoki kan hända. Är det tidens tecken? Främlingskap och orättvisa? Om så, så för framtiden med sig en verkligt stor utmaning, och dessutom är det bråttom. Men det är en dyster framtidsutsikt. Finns det något hopp?
Nu är det faktiskt så, att vårt hopp som kristna grundar sig på det som Jesus i dagens evangelietext kallar för Jona tecken. Jona, som ni kanske kommer ihåg, var en profet som blev slukad av en fisk och var i fiskens buk i tre dagar och på den tredje dagen blev han uppkastad på stranden för att fortsätta vad han skulle göra. Detta har varit en föreblid för Jesu död och uppståndelse. Där finns vårt hopp. Det är ett hopp som förds och växer i en litet skala och en liten krets. När de stora makthavarna och de visa försöker komma underfund med hur man skall gå vidare och vi bara får hoppas att de verkligen förstår vad de gör, för deras beslut drabbar oss förr eller senare, så får vi i de kretsar vi rör oss i, hålla hoppet och modet.
Vi gör det i familjen, i skolan, i församlingen, i de kretsar vi rör oss i. Vi gör det genom att se människor, möta människor, finnas till för varandra. Vi hör det genom att vara positiva och skapa hoppfylldhet och tro på framtiden. Det viktigaste är att vi gör det för våra ungdomar.
Det sägas att ungdomarna mår dåligt nuförtiden. Säkert mår många dåligt. Vi lever i en hård värld. Men dessa ungdomar som vi i dag konfirmerar, förefaller må bra. Ni föräldrar har gjort ert arbete i att ge dem trygghet och en tro på framtiden. Till detta kommer den tro som de kommer att högt bekänna i dag. Tron på den som ger oss framtiden, hoppet och tryggheten.
Amen.
Det är ett begrepp som vi alla har hört förut. Vad är tidens tecken? Kanske det är så att Jesus ställde en utmaning till oss, när han sade till sadduceerna att de inte kan tyda tecknen för tiderna. Så har vi efter det under alla tider strävat efter att analysera vad som är tidens tecken. Vad skare och ting beror på.
Vi behöver inte bekymra oss i dag över vilka som var tidens tecken under Jesu tid. Vi har nog med att förstå vad som är tidens tecken i dag. Ofta menar man att tidens tecken är något tråkigt. Så då kan man fråga sig om tidens tecken i dag är att hela världen håller på att kollapsa ekonomiskt för att vi inte har varit visa nog att bygga upp en hållbar världsekonomi. Eller att främlingskapet människor emellan, och högaktningen för livet, har blivit så litet att sådana oerhörda tragedier som skolskjutningarna i Jokela och Kauhajoki kan hända. Är det tidens tecken? Främlingskap och orättvisa? Om så, så för framtiden med sig en verkligt stor utmaning, och dessutom är det bråttom. Men det är en dyster framtidsutsikt. Finns det något hopp?
Nu är det faktiskt så, att vårt hopp som kristna grundar sig på det som Jesus i dagens evangelietext kallar för Jona tecken. Jona, som ni kanske kommer ihåg, var en profet som blev slukad av en fisk och var i fiskens buk i tre dagar och på den tredje dagen blev han uppkastad på stranden för att fortsätta vad han skulle göra. Detta har varit en föreblid för Jesu död och uppståndelse. Där finns vårt hopp. Det är ett hopp som förds och växer i en litet skala och en liten krets. När de stora makthavarna och de visa försöker komma underfund med hur man skall gå vidare och vi bara får hoppas att de verkligen förstår vad de gör, för deras beslut drabbar oss förr eller senare, så får vi i de kretsar vi rör oss i, hålla hoppet och modet.
Vi gör det i familjen, i skolan, i församlingen, i de kretsar vi rör oss i. Vi gör det genom att se människor, möta människor, finnas till för varandra. Vi hör det genom att vara positiva och skapa hoppfylldhet och tro på framtiden. Det viktigaste är att vi gör det för våra ungdomar.
Det sägas att ungdomarna mår dåligt nuförtiden. Säkert mår många dåligt. Vi lever i en hård värld. Men dessa ungdomar som vi i dag konfirmerar, förefaller må bra. Ni föräldrar har gjort ert arbete i att ge dem trygghet och en tro på framtiden. Till detta kommer den tro som de kommer att högt bekänna i dag. Tron på den som ger oss framtiden, hoppet och tryggheten.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar