Eva-Lotta Blom:
Jesus inleder sin offentliga verksamhet
Lovisa kyrka 15.1.2012
Jesus inleder sin offentliga verksamhet
Lovisa kyrka 15.1.2012
Nasarets synagoga är den plats där Jesus inleder sin offentliga verksamhet.
Nasaret var en liten stad, där det bodde alldeles vanliga människor. Jesus valde att vara där och delta i synagogagudstjänsten. Han visste att tiden och platsen gjorde det möjligt för honom och människorna att möta Gud.
Det fanns en lång tradition i att fira gudstjänst i synagogan. Att delta i gudstjänsten och tillsammans be till Gud var viktigt under Jesu tid och Jesus gick till synagogan “som han brukade”. Det får vara viktigt även för oss att delta i gudstjänsten och söka tröst i Ordet samt möta Jesus i nattvarden.
Evangelietexten fortsätter med att Jesus läste ur profeten Jesajas bok följande profetia om sig själv: “Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren”.
Det är intressant att Jesus väljer en text ur Jesaja som så beskriver Guds omsorg och medlidande. Det är den väg som Jesus själv vandrade på. En omsorgens och medlidandets väg.
Hela hans liv genomsyrades av kärlek till medmänniskan och samma sinnelag ville han att hans lärjungar även skulle ha.
Jesus frågade efter engagemang och deltagande. Det vill han också av oss. Att vara nära Jesus betyder att vi ser med hjärtat, att vi bryr oss om varandra och har medkänsla och tålamod med varandra.
Jesus kom för att hela det som var brustet. Han kom för att söka det som fanns i mörkret och förde det till ljuset. Han kom för att trösta de sorgsna. Och när en sorgsen människa idag tänker på Jesus kanske det händer något med hennes sorg. Sorgen kan förvandlas och kanske bli lättare att bära. Den människan är inte längre rädd för sorgen för Guds kärlek finns där, i Jesus.
Jesus kom för att förkunna befrielse för de fångna, står det i evangelietexten. Fångenskap finns av olika slag. Det finns en slags fångenskap som manifesteras i tider av oro och modlöshet. Individer känner frustration och hopplöshet och kan fångas av en stark ande som kräver makt och utövar förtryck. Denna sortens fångenskap föraktar en människas värdighet.
Det märkliga är ändå att ett meningsfullt liv inte är fritt från fångenskap. Fångenskap måste förstås rätt. Det finns en gammal hymn som bär på en sanning: “O Herre, gör mig till din slav, så skall jag bli fri.” Endast när människan ger sitt liv i Guds hand och gör det villigt skall hon bli fri.
När Jesus talade om att han kommit för att förkunna syn för de blinda menade han inte enbart det rent fysiska seendet. Många blinda kom till Jesus för att bli helade. Men Jesus ville även nå människors sinne och själ och frigöra dem ur all slags bundenhet. I Mark 8 kapitel står det om en blind man som Jesus botade: ”Han tog den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade sina händer på honom och frågade: Ser du något? Mannen öppnade ögonen och sade: Jag ser människorna: de liknar träd, men de går omkring. En gång till lade han sina händer på mannens ögon, och nu kunde han se riktigt och var botad och såg allting tydligt.“ Mark 8: 23-25. Det som mannen först såg: människorna som liknar träd och som går omkring, är kanske den syn vi har. Vi kan gå bland människor och se deras ansikten, men bara ansikten, bara det yttre. Vi ser inte deras inre. Vi stannar inte för att vara närvarande för en annan människa och se henne sådan hon är. Vi kanske tom. drar nytta av andra människor för våra egna ändamål och ser inte klart utan grumligt.
Men i berättelsen om den blinda mannen botade Jesus honom och han kunde se allting tydligt. Jesu närvaro i våra liv kan få oss att se klart och tydligt. Det som för våra själviska ögon har varit osynligt blir synligt. Vi får med psalmens ord instämma: Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre, mig giv! Amen.
Nasaret var en liten stad, där det bodde alldeles vanliga människor. Jesus valde att vara där och delta i synagogagudstjänsten. Han visste att tiden och platsen gjorde det möjligt för honom och människorna att möta Gud.
Det fanns en lång tradition i att fira gudstjänst i synagogan. Att delta i gudstjänsten och tillsammans be till Gud var viktigt under Jesu tid och Jesus gick till synagogan “som han brukade”. Det får vara viktigt även för oss att delta i gudstjänsten och söka tröst i Ordet samt möta Jesus i nattvarden.
Evangelietexten fortsätter med att Jesus läste ur profeten Jesajas bok följande profetia om sig själv: “Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren”.
Det är intressant att Jesus väljer en text ur Jesaja som så beskriver Guds omsorg och medlidande. Det är den väg som Jesus själv vandrade på. En omsorgens och medlidandets väg.
Hela hans liv genomsyrades av kärlek till medmänniskan och samma sinnelag ville han att hans lärjungar även skulle ha.
Jesus frågade efter engagemang och deltagande. Det vill han också av oss. Att vara nära Jesus betyder att vi ser med hjärtat, att vi bryr oss om varandra och har medkänsla och tålamod med varandra.
Jesus kom för att hela det som var brustet. Han kom för att söka det som fanns i mörkret och förde det till ljuset. Han kom för att trösta de sorgsna. Och när en sorgsen människa idag tänker på Jesus kanske det händer något med hennes sorg. Sorgen kan förvandlas och kanske bli lättare att bära. Den människan är inte längre rädd för sorgen för Guds kärlek finns där, i Jesus.
Jesus kom för att förkunna befrielse för de fångna, står det i evangelietexten. Fångenskap finns av olika slag. Det finns en slags fångenskap som manifesteras i tider av oro och modlöshet. Individer känner frustration och hopplöshet och kan fångas av en stark ande som kräver makt och utövar förtryck. Denna sortens fångenskap föraktar en människas värdighet.
Det märkliga är ändå att ett meningsfullt liv inte är fritt från fångenskap. Fångenskap måste förstås rätt. Det finns en gammal hymn som bär på en sanning: “O Herre, gör mig till din slav, så skall jag bli fri.” Endast när människan ger sitt liv i Guds hand och gör det villigt skall hon bli fri.
När Jesus talade om att han kommit för att förkunna syn för de blinda menade han inte enbart det rent fysiska seendet. Många blinda kom till Jesus för att bli helade. Men Jesus ville även nå människors sinne och själ och frigöra dem ur all slags bundenhet. I Mark 8 kapitel står det om en blind man som Jesus botade: ”Han tog den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade sina händer på honom och frågade: Ser du något? Mannen öppnade ögonen och sade: Jag ser människorna: de liknar träd, men de går omkring. En gång till lade han sina händer på mannens ögon, och nu kunde han se riktigt och var botad och såg allting tydligt.“ Mark 8: 23-25. Det som mannen först såg: människorna som liknar träd och som går omkring, är kanske den syn vi har. Vi kan gå bland människor och se deras ansikten, men bara ansikten, bara det yttre. Vi ser inte deras inre. Vi stannar inte för att vara närvarande för en annan människa och se henne sådan hon är. Vi kanske tom. drar nytta av andra människor för våra egna ändamål och ser inte klart utan grumligt.
Men i berättelsen om den blinda mannen botade Jesus honom och han kunde se allting tydligt. Jesu närvaro i våra liv kan få oss att se klart och tydligt. Det som för våra själviska ögon har varit osynligt blir synligt. Vi får med psalmens ord instämma: Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre, mig giv! Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar