Henry Byskata:
”Välsigna och bevara vårt land”
tvåspråkig gudstjänst i Trefaldighetskyrkan (Vasa) 6 december 2008
Joh. 8:31-36
”Välsigna och bevara vårt land”
tvåspråkig gudstjänst i Trefaldighetskyrkan (Vasa) 6 december 2008
Joh. 8:31-36
Värderade krigsveteraner och krigsinvalider, lottor och krigsänkor, bästa gudstjänstdeltagare !
Vi får idag för 91 gången fira vårt lands självständighet. Så många år har detta land - efter att det blivit självständigt med redan bortgångna eller nu levande generationers hjälp - kunnat bevara och befästa sin frihet och sitt oberoende.
I en värld, där olika ekonomiska eller politiska koalitioner med mer eller mindre egoistiska intressen står emot varandra, är detta med frihet och oberoende än viktigare än tidigare.
Tro, hem och fosterland - så har vi kallat de begrepp, som står för det viktigaste för oss här i Finland och Norden. Det som står för vår livsåskådning och religiösa grund i livet, för det som i vardagen och arbetslivet betyder mest för oss: hemmet och familjen och fosterlandet: som under gångna tider och under utkämpade krig har kostat många offer i stupade, i invalidiserade, mentalt eller fysiskt, och med stora ekonomiska förluster. Uppbyggnaden av detta land till vad det är idag är i mycket en prestation av dem som representerar den generation, ni frontmannaveteraner och krigsinvalider, vilka nu redan har uppnått en medelålder av 85-86 år, alltså i det stora hela jämngamla med vårt fosterland.
Tysklands förbundskansler, Angela Merkel, om vi litet skämtsamt om henne vågar säga att hon är en högst ”merkelig” kvinna, har nyligen uttalat sig i värdefrågan och sagt, att ”Europas högsta värde, det är toleransen.” Det låter fint och övertygande, men finns det inte ett eller annat tankefel däri? Tolerans gäller för andra människors övertygelser. Vi kanske tycker att de övertygelserna är märkliga, rentav väldigt underliga, men vi respekterar dem, eftersom det finns människor som identifierar sig med dem. Och en sådan tolerans bygger då på en högst förutsättningsfull egen övertygelse om varje enskild människas värdighet.
Vi kunde också litet filosofiskt säga, att absoluta sanningsövertygelser till sin natur är intoleranta, eftersom de anser att motstridiga övertygelser är falska. Och därmed välter hela värdekanonen omkull. Tolerans respekterar övertygelser. Det nya toleransbegreppet så som Merkel framför det förbjuder att ha övertygelser, eftersom dessa per definition är intoleranta. Med tanke på metafysiskt och normativt tänkande skall det då bara finnas godtyckliga åsikter. Men då beaktar man inte, att också åsikter anspelar på sanningen och inte inskränker den.
Sanningen inskränker på vår uppfattade frihet med dess mångfald av möjligheter. ”Sanningen, min käre son”, så skriver den gamle romaren Matthias Claudius, ”sanningen riktar sig inte efter oss, vi måste rikta oss efter den.” Den som har studerat exempelvis fysik, det är klart, kan inte längre göra godtyckliga, fantastiska antaganden angående verkligheten.
Ändå gäller Jesu ord här i vår predikotext: ”Sanningen skall göra er fria.”
Fri är den som vet vad han gör, för bara den gör vad han vill! Den som tar en felaktig medicin i tron på att den hjälper honom, har inte gjort vad han ville, för han ville bli frisk. Bara den som känner till medicinens verkan, gör vad han vill, när han tar den rätta medicinen.
I Johannesevangeliet svarar Jesus på Pilatus fråga, om han var en konung: ”Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen.” Vi kan ställa oss frågan varför detta är ett svar på Pilatus fråga. Det är typiskt för Jesus enligt Johannesevangeliet, att han ofta svarar på frågor på ett sätt, så att man först inte förstår vad svaret har att göra med frågan. Men i det här fallet förefaller det ändå rätt klart: av naturen är ingen människa kung över en annan. Kung är endast den som i dem som anförtrotts honom känner och förstår dem i djupet av deras väsen och deras vilja och därför leder dem dithän, dit de egentligen och i själva verket vill. Sanningens makt är det enda alternativet till människors makt över människor. En Stalin, en Hitler hade ingen sådan rätt till makt över andra människor sist och slutligen. Därför gick det också som det gick.
I Romarbrevet riktar sig aposteln Paulus till de kristna som har fått en ny riktlinje för sina liv: ”Men Gud vare tack ! Ni var slavar under synden men valde att av hela ert hjärta lyda den lära som ni blivit införda i. Och när ni då gjordes fria från synden blev ni slavar under rättfärdigheten. ... Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre” (Rom. 6:17-18, 21).
Uppmaningen är entydig och klar: ”Ta det som du har hört av mig till mönster för en sund förkunnelse, i tro och kärlek genom Jesus Kristus. Bevara genom den heliga anden som bor i oss det goda som har anförtrotts dig” (2 Tim. 1:13-14).
Det är samma aspostels uppmaning till den unga Timotheos, som trots sin ringa ålder hade fått sig anförtrodd uppgiften att föra ut evangelium om Jesus Kristus.
Det var en uppgift - som ni krigsveteraner och -invalider på ett liknande sätt vad gäller vår självständighet utförde under tider av oro, anfall och krig - en uppgift, som Timotheos skulle uppfylla med all den vishet och ungdomliga kraft han bara förmådde sig till. Paulus använder bilder: ”Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus. Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter om han vill vara sin befälhavare till lags. Ingen idrottsman kan få segerkransen om han inte följer reglerna. Arrendatorn som gör det tunga arbetet bör vara den förste som får sin del av skörden. Tänk igenom vad jag här har sagt. Herren skall låta dig förstå allt” (2:3-7).
”Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria”. Så slutar självständighetsdagens evangelium.
”...verkligen fria”:
Det finns i dag i vårt förenade Europa en viss insikt i det faktum, att en extrem relativistisk individualism, narcissism kunde vi också kalla den, att en sådan innebär en social katastrof förr eller senare, och att ingen nation kan bestå utan en viss värdegrund. Där uppfostran av dagens barn och unga enligt denna samsyn är verksam utan tron på den sanning som den förmedlar, då handlar det bara om ett villkorsmässigt agerande till förmån för en maktfullkomlighet, som i dag i allmänhet visar sig som ”politisk korrekthet”. Den riktar in sig på anpassning, inte på Sanningen med stort S.
Insikt i sanningen finns bara i frihet. Beteenden kan och måste ibland rentav framtvingas. Men sanningsinsikt och tro kan inte framtvingas. Sanningen talar med låg röst.
”Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria.” Amen.
Vi ber med Britt G. Hallkvist, som omformat ord av Sören Kirkegaard:
Blott i det öppna har du en möjlighet.
Låser du om dig kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Amen.
Vi får idag för 91 gången fira vårt lands självständighet. Så många år har detta land - efter att det blivit självständigt med redan bortgångna eller nu levande generationers hjälp - kunnat bevara och befästa sin frihet och sitt oberoende.
I en värld, där olika ekonomiska eller politiska koalitioner med mer eller mindre egoistiska intressen står emot varandra, är detta med frihet och oberoende än viktigare än tidigare.
Tro, hem och fosterland - så har vi kallat de begrepp, som står för det viktigaste för oss här i Finland och Norden. Det som står för vår livsåskådning och religiösa grund i livet, för det som i vardagen och arbetslivet betyder mest för oss: hemmet och familjen och fosterlandet: som under gångna tider och under utkämpade krig har kostat många offer i stupade, i invalidiserade, mentalt eller fysiskt, och med stora ekonomiska förluster. Uppbyggnaden av detta land till vad det är idag är i mycket en prestation av dem som representerar den generation, ni frontmannaveteraner och krigsinvalider, vilka nu redan har uppnått en medelålder av 85-86 år, alltså i det stora hela jämngamla med vårt fosterland.
Tysklands förbundskansler, Angela Merkel, om vi litet skämtsamt om henne vågar säga att hon är en högst ”merkelig” kvinna, har nyligen uttalat sig i värdefrågan och sagt, att ”Europas högsta värde, det är toleransen.” Det låter fint och övertygande, men finns det inte ett eller annat tankefel däri? Tolerans gäller för andra människors övertygelser. Vi kanske tycker att de övertygelserna är märkliga, rentav väldigt underliga, men vi respekterar dem, eftersom det finns människor som identifierar sig med dem. Och en sådan tolerans bygger då på en högst förutsättningsfull egen övertygelse om varje enskild människas värdighet.
Vi kunde också litet filosofiskt säga, att absoluta sanningsövertygelser till sin natur är intoleranta, eftersom de anser att motstridiga övertygelser är falska. Och därmed välter hela värdekanonen omkull. Tolerans respekterar övertygelser. Det nya toleransbegreppet så som Merkel framför det förbjuder att ha övertygelser, eftersom dessa per definition är intoleranta. Med tanke på metafysiskt och normativt tänkande skall det då bara finnas godtyckliga åsikter. Men då beaktar man inte, att också åsikter anspelar på sanningen och inte inskränker den.
Sanningen inskränker på vår uppfattade frihet med dess mångfald av möjligheter. ”Sanningen, min käre son”, så skriver den gamle romaren Matthias Claudius, ”sanningen riktar sig inte efter oss, vi måste rikta oss efter den.” Den som har studerat exempelvis fysik, det är klart, kan inte längre göra godtyckliga, fantastiska antaganden angående verkligheten.
Ändå gäller Jesu ord här i vår predikotext: ”Sanningen skall göra er fria.”
Fri är den som vet vad han gör, för bara den gör vad han vill! Den som tar en felaktig medicin i tron på att den hjälper honom, har inte gjort vad han ville, för han ville bli frisk. Bara den som känner till medicinens verkan, gör vad han vill, när han tar den rätta medicinen.
I Johannesevangeliet svarar Jesus på Pilatus fråga, om han var en konung: ”Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen.” Vi kan ställa oss frågan varför detta är ett svar på Pilatus fråga. Det är typiskt för Jesus enligt Johannesevangeliet, att han ofta svarar på frågor på ett sätt, så att man först inte förstår vad svaret har att göra med frågan. Men i det här fallet förefaller det ändå rätt klart: av naturen är ingen människa kung över en annan. Kung är endast den som i dem som anförtrotts honom känner och förstår dem i djupet av deras väsen och deras vilja och därför leder dem dithän, dit de egentligen och i själva verket vill. Sanningens makt är det enda alternativet till människors makt över människor. En Stalin, en Hitler hade ingen sådan rätt till makt över andra människor sist och slutligen. Därför gick det också som det gick.
I Romarbrevet riktar sig aposteln Paulus till de kristna som har fått en ny riktlinje för sina liv: ”Men Gud vare tack ! Ni var slavar under synden men valde att av hela ert hjärta lyda den lära som ni blivit införda i. Och när ni då gjordes fria från synden blev ni slavar under rättfärdigheten. ... Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre” (Rom. 6:17-18, 21).
Uppmaningen är entydig och klar: ”Ta det som du har hört av mig till mönster för en sund förkunnelse, i tro och kärlek genom Jesus Kristus. Bevara genom den heliga anden som bor i oss det goda som har anförtrotts dig” (2 Tim. 1:13-14).
Det är samma aspostels uppmaning till den unga Timotheos, som trots sin ringa ålder hade fått sig anförtrodd uppgiften att föra ut evangelium om Jesus Kristus.
Det var en uppgift - som ni krigsveteraner och -invalider på ett liknande sätt vad gäller vår självständighet utförde under tider av oro, anfall och krig - en uppgift, som Timotheos skulle uppfylla med all den vishet och ungdomliga kraft han bara förmådde sig till. Paulus använder bilder: ”Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus. Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter om han vill vara sin befälhavare till lags. Ingen idrottsman kan få segerkransen om han inte följer reglerna. Arrendatorn som gör det tunga arbetet bör vara den förste som får sin del av skörden. Tänk igenom vad jag här har sagt. Herren skall låta dig förstå allt” (2:3-7).
”Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria”. Så slutar självständighetsdagens evangelium.
”...verkligen fria”:
Det finns i dag i vårt förenade Europa en viss insikt i det faktum, att en extrem relativistisk individualism, narcissism kunde vi också kalla den, att en sådan innebär en social katastrof förr eller senare, och att ingen nation kan bestå utan en viss värdegrund. Där uppfostran av dagens barn och unga enligt denna samsyn är verksam utan tron på den sanning som den förmedlar, då handlar det bara om ett villkorsmässigt agerande till förmån för en maktfullkomlighet, som i dag i allmänhet visar sig som ”politisk korrekthet”. Den riktar in sig på anpassning, inte på Sanningen med stort S.
Insikt i sanningen finns bara i frihet. Beteenden kan och måste ibland rentav framtvingas. Men sanningsinsikt och tro kan inte framtvingas. Sanningen talar med låg röst.
”Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria.” Amen.
Vi ber med Britt G. Hallkvist, som omformat ord av Sören Kirkegaard:
Blott i det öppna har du en möjlighet.
Låser du om dig kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar