En krögare i Betlehem berättar

Kaj Andersson:
Andakt i julhälsningen "En välsignad juletid",
Julen 2007 i Borgå svenska domkyrkoförsamling

- Jag minns mycket väl det unga paret som kom från Nasaret. Under mina år som krögare här i Betlehem har jag aldrig haft så många kunder. Mitt i trängseln kom en man och en kvinna, han frågade om jag ännu hade rum åt tre. Jag förstod att han inte menade två mänskor och en åsna. Hur i all världen hade de klarat sig ända hit? Hon flämtade ju redan hårt av barnets tyngd och värkarna.
- Jag hjälpte dem så gott jag kunde, utbölingar var de alldeles som jag. Jag glömde förresten berätta att jag heter Markus och kommer från Antiokia. Efter att barnet föddes fick de bo lugnt där i stallet, tillsammans med husdjuren, men bara några veckor.
- En natt hördes skrik från många håll. Jag blev rädd när jag såg beväpnade män från Edoms bergstrakt. Kung Herodes hade skickat sina grymma legoknektar på oss! De gick hårt åt små barn. Då gick jag genast till stallet för att varna, men familjen var redan beredd. De skulle fly till Egypten med sin åsna. Jag gav dem rådet att gå mot sydväst genom öknen. På den stora Strandvägen skulle knektarna snart hinna upp dem.
- En timme senare kom knektarna hit till krogen och krävde vatten åt sina hästar. Hästar kan jag sköta bättre än många andra, jag gav så mycket vatten att de blev långsamma. Nu får jag nog hålla mig undan en tid. Det kan ju hända att knektarna kommer efter mig när de hinner tillbaka från Egyptens gräns.
- Hoppas den där familjen har klarat sig över gränsen och får hjälp av någon som förstår deras språk. Egyptens gränsvakter är hårda i nyporna, de talar ett främmande språk och kan kräva stora mutor. Men säkert förstår sig vakterna åtminstone på de rika gåvorna. Det var ju guld, rökelse och myrra familjen fick av några gäster här i min krog.

Snart är julen här, Jesu födelsedag. Hoppas alla läsare får fira en fridfull juletid på en gästvänlig plats!