Henry Byskata:
I denna natt blir världen ny...
Julbön i Dragnäsbäcks kyrka (Vasa) 24 december 2007 kl. 17.00
I denna natt blir världen ny...
Julbön i Dragnäsbäcks kyrka (Vasa) 24 december 2007 kl. 17.00
"I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." Joh.1:4-5 Nu är det äntligen julafton. All brådska är nu över, alla förberedelser för julen är klara, och hann de inte bli klara, så får det duga ändå! Nu är vi här och får tillsammans för en stund stilla oss inför julens texter och psalmer och sånger. Catharina Östman skrev för några dagar sedan i sin kolumn i Vasabladet:
"Mörkret ruvar över Finland. Om tre dagar har vi vintersolstånd, men fram till dess hinner mörkret ännu djupna och förlängas litet grann. I dag (19.12.) är det i Vasa fyra timmar och fyrtioen minuter mellan solens uppgång och nedgång. I Kaskö är ljuset fem timmar långt och i Karleby bara fyra timmar och nitton minuter. Mellan nitton och tjugo timmar av dygnet är det alltså mörkt i Österbotten just nu. Det kommer ingen av oss undan." Den goda Catharina kunde ha tillagt, att i Utsjoki är det kaamos nu fram till långt in i januari: solen går inte alls upp där! Hon tillägger dock: "Och när inte heller snön har velat komma på allvar, känns det ännu mörkare." Sant! Så mycket bättre då, att i kväll på julafton får vi i evangeliet hos Johannes speciellt men också givetvis i det klassiska julevangeliet hos Lukas i andra kapitlet höra om att Ljuset nu skulle komma i världen. Messias, som profeterna Jesaja, Jeremia och Mika bl.a. hade utlovat, skulle nu födas i världen. "Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram." Det låter ju som ord uttalade direkt till oss var och en här och nu, direkt in i vårt hjärta! "Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig Fader, Fredsfurste" (Jes. 9:2, 6).
Catharina Östman fortsätter sin kolumn med att tala respektfullt med hänsyn till dem som lider av som hon kallar det "vinterdepression" och lyfter fram mörkret som en "symbolisk dimension i livet, just som något som balanserar ljuset och som behövs för att ljuset skall finnas och bli tydligt. Mörker är inte bara brist på ljus; det står också i ett förhållande till ljuset." Hon menar att mörker och ljus går in i varandra. Det ena kan inte finnas utan det andra. Vi kommer ihåg det kinesiska ordstävet att "det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret."
Östman rör sig på jungianskt, psykologiskt plan och talar om "skuggan" som finns inom varje människa. "Vi har till exempel inte tillgång till hela vår personlighet om vi bara koncentrerar oss på de sidor av oss som kan känna hopp, glädje och lycka men bortser från vår sorg, förtvivlan och vrede." Det känns som ett riktigt påstående.
Och hon tillägger: "Ju mer vi bara försöker leva i ljuset, desto mer mörker ruvar inom oss. Att på ett symboliskt plan leva hela livet med sommar, sol och värme vore därför ett väldigt stympat liv, liksom också att leva i en evig midvinter. Men att leva i midvintern en begränsad tid av året, det ger en spännvidd åt balansen mellan ljus och mörker i livet. Vad händer (frågar hon) om vi riktigt kurar ihop oss i mörkret och lyssnar till det? På vilket sätt kan mörkret tala? Kan det hjälpa en del av vår skugga att bli synlig och på det viset omformas som en tilläggsenergi?" Vill vi tala teologiskt i klartext om detta med ljus och mörker, tror jag vi behöver nämna ord som tillkortakommanden, synd och skuld, tvivel och själviskhet, illvilja, vrede och hat, ord för mörkret inom oss och mörkret i vår värld ekonomiskt och politiskt sett - och givetvis om ljuset i stället som kärlek, förlåtelse, rättfärdighet, barmhärtighet, tro och salighet.
Teologiska ord, som inte alltid bär långt, om de inte ställs i relation till det liv vi dagligen lever. Och det försöket gjorde Catharina i sin modiga kolumn. Att i den kyrkliga frassättningen finna ord som bär, som låter oss få en aha-upplevelse, inspireras av ny insikt... Nu till julen vill vi visa varandra omsorg och omtanke, glädje, överraskning och gemenskap. Vill vi hinna med så mycket som det dagliga stressandet i arbetsliv, skola och studier inte kan åstadkomma av lugn och inre balans, äkta känsla och stämning. Vi sätter vårt hopp till julen i det avseendet - och dyrkar till midsommar ljuset och naturens underbara skönhet. Linda Lawast-Slotte talar i sin kolumn i Vasabladet ett par dagar innan Catharina Östman om "barmhärtighet". "Pengar är inte oviktiga", säger hon, "men kärlek och medmänsklighet kan inte köpas." "Barmhärtighet förutsätter ömsesidighet, det vill säga ett förhållande till en annan människa, just det som den gyllene regeln lyfter fram. Ofta har den tolkats så att vi skall göra sådant mot andra som vi anser vara bra för oss själva. Men är det tillräckligt? Regeln vill lära oss något mer, den vill snarare lyfta fram den andre, huvudfrågan är vad skulle vi önska att den andre gjorde för oss om vi befann oss i hans situation? Det är alltid i gemenskap med andra som vi upplever lycka, glädje, framgång, men också svårigheter och lidande. Empati betyder ju att gå in i den andres livssituation och kunna tolka den. Det här är inte så populärt i den individualistiska och egoistiska tid vi lever", säger Lawast-Slotte. Och hon frågar: "Ser vi över huvud taget den andre?"
Och hon avslutar sin kolumn: "Julen är barmhärtighetens högtid, den vill påminna oss om godhet, och hjälpa oss till ömsesidig omtänksamhet. Julen hjälper oss att upptäcka medmänniskan, att sprida värme, och låta oss förvandlas. Kylan omkring oss smälter, mörkret fylls av ljus. Egoismen och känslokylan kan inte betalas bort med pengar, den kan bara älskas bort lika äkta, öppet och oskyldigt som det lilla barnet visar oss tilltro och kärlek. - Det är väl därför som julens centrum koncentreras i ett barn." Ni har kanske noterat att den kända svenska sångerskan Carola Häggkvist i höst utkommit med sin fjärde julskiva, Jul i Betlehem 2, med titeln "I denna natt blir världen ny". Det är titelsången på hennes cd-skiva. Kanske någon eller några av er var med vid någon av hennes två konserter tidigare i höst i Pedersöre kyrka?
Skivan är inspelad på plats i Betlehem med instrument, som för tankarna just till musik- och sångkulturen i Mellanöstern. Jag vill gärna som en julmeditation citera texten till denna sång - det är ju inte av copyrighttekniska skäl tillåtet att spela upp skivan och den sången för oss här nu vid julbönen. Melodin till sången är ett samarbete mellan Carola, Stefan Almkvist och Leo Thyrén, men texten är i sin helhet skriven av norrmannen Erik Hillestad.
Carola säger på skivomslaget: "Inspirerad av situationen i Betlehem har vi skapat en sång som är tillägnad denna skiva. Det var omöjligt för oss att vistas i Betlehem utan att samtidigt förhålla oss till en befolkning som dagligen drabbas av muren som rests mellan den israeliska och den palestinska befolkningen. Julens evangelium är ett budskap som inte vet av några gränser."
"Mörkret ruvar över Finland. Om tre dagar har vi vintersolstånd, men fram till dess hinner mörkret ännu djupna och förlängas litet grann. I dag (19.12.) är det i Vasa fyra timmar och fyrtioen minuter mellan solens uppgång och nedgång. I Kaskö är ljuset fem timmar långt och i Karleby bara fyra timmar och nitton minuter. Mellan nitton och tjugo timmar av dygnet är det alltså mörkt i Österbotten just nu. Det kommer ingen av oss undan." Den goda Catharina kunde ha tillagt, att i Utsjoki är det kaamos nu fram till långt in i januari: solen går inte alls upp där! Hon tillägger dock: "Och när inte heller snön har velat komma på allvar, känns det ännu mörkare." Sant! Så mycket bättre då, att i kväll på julafton får vi i evangeliet hos Johannes speciellt men också givetvis i det klassiska julevangeliet hos Lukas i andra kapitlet höra om att Ljuset nu skulle komma i världen. Messias, som profeterna Jesaja, Jeremia och Mika bl.a. hade utlovat, skulle nu födas i världen. "Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram." Det låter ju som ord uttalade direkt till oss var och en här och nu, direkt in i vårt hjärta! "Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig Fader, Fredsfurste" (Jes. 9:2, 6).
Catharina Östman fortsätter sin kolumn med att tala respektfullt med hänsyn till dem som lider av som hon kallar det "vinterdepression" och lyfter fram mörkret som en "symbolisk dimension i livet, just som något som balanserar ljuset och som behövs för att ljuset skall finnas och bli tydligt. Mörker är inte bara brist på ljus; det står också i ett förhållande till ljuset." Hon menar att mörker och ljus går in i varandra. Det ena kan inte finnas utan det andra. Vi kommer ihåg det kinesiska ordstävet att "det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret."
Östman rör sig på jungianskt, psykologiskt plan och talar om "skuggan" som finns inom varje människa. "Vi har till exempel inte tillgång till hela vår personlighet om vi bara koncentrerar oss på de sidor av oss som kan känna hopp, glädje och lycka men bortser från vår sorg, förtvivlan och vrede." Det känns som ett riktigt påstående.
Och hon tillägger: "Ju mer vi bara försöker leva i ljuset, desto mer mörker ruvar inom oss. Att på ett symboliskt plan leva hela livet med sommar, sol och värme vore därför ett väldigt stympat liv, liksom också att leva i en evig midvinter. Men att leva i midvintern en begränsad tid av året, det ger en spännvidd åt balansen mellan ljus och mörker i livet. Vad händer (frågar hon) om vi riktigt kurar ihop oss i mörkret och lyssnar till det? På vilket sätt kan mörkret tala? Kan det hjälpa en del av vår skugga att bli synlig och på det viset omformas som en tilläggsenergi?" Vill vi tala teologiskt i klartext om detta med ljus och mörker, tror jag vi behöver nämna ord som tillkortakommanden, synd och skuld, tvivel och själviskhet, illvilja, vrede och hat, ord för mörkret inom oss och mörkret i vår värld ekonomiskt och politiskt sett - och givetvis om ljuset i stället som kärlek, förlåtelse, rättfärdighet, barmhärtighet, tro och salighet.
Teologiska ord, som inte alltid bär långt, om de inte ställs i relation till det liv vi dagligen lever. Och det försöket gjorde Catharina i sin modiga kolumn. Att i den kyrkliga frassättningen finna ord som bär, som låter oss få en aha-upplevelse, inspireras av ny insikt... Nu till julen vill vi visa varandra omsorg och omtanke, glädje, överraskning och gemenskap. Vill vi hinna med så mycket som det dagliga stressandet i arbetsliv, skola och studier inte kan åstadkomma av lugn och inre balans, äkta känsla och stämning. Vi sätter vårt hopp till julen i det avseendet - och dyrkar till midsommar ljuset och naturens underbara skönhet. Linda Lawast-Slotte talar i sin kolumn i Vasabladet ett par dagar innan Catharina Östman om "barmhärtighet". "Pengar är inte oviktiga", säger hon, "men kärlek och medmänsklighet kan inte köpas." "Barmhärtighet förutsätter ömsesidighet, det vill säga ett förhållande till en annan människa, just det som den gyllene regeln lyfter fram. Ofta har den tolkats så att vi skall göra sådant mot andra som vi anser vara bra för oss själva. Men är det tillräckligt? Regeln vill lära oss något mer, den vill snarare lyfta fram den andre, huvudfrågan är vad skulle vi önska att den andre gjorde för oss om vi befann oss i hans situation? Det är alltid i gemenskap med andra som vi upplever lycka, glädje, framgång, men också svårigheter och lidande. Empati betyder ju att gå in i den andres livssituation och kunna tolka den. Det här är inte så populärt i den individualistiska och egoistiska tid vi lever", säger Lawast-Slotte. Och hon frågar: "Ser vi över huvud taget den andre?"
Och hon avslutar sin kolumn: "Julen är barmhärtighetens högtid, den vill påminna oss om godhet, och hjälpa oss till ömsesidig omtänksamhet. Julen hjälper oss att upptäcka medmänniskan, att sprida värme, och låta oss förvandlas. Kylan omkring oss smälter, mörkret fylls av ljus. Egoismen och känslokylan kan inte betalas bort med pengar, den kan bara älskas bort lika äkta, öppet och oskyldigt som det lilla barnet visar oss tilltro och kärlek. - Det är väl därför som julens centrum koncentreras i ett barn." Ni har kanske noterat att den kända svenska sångerskan Carola Häggkvist i höst utkommit med sin fjärde julskiva, Jul i Betlehem 2, med titeln "I denna natt blir världen ny". Det är titelsången på hennes cd-skiva. Kanske någon eller några av er var med vid någon av hennes två konserter tidigare i höst i Pedersöre kyrka?
Skivan är inspelad på plats i Betlehem med instrument, som för tankarna just till musik- och sångkulturen i Mellanöstern. Jag vill gärna som en julmeditation citera texten till denna sång - det är ju inte av copyrighttekniska skäl tillåtet att spela upp skivan och den sången för oss här nu vid julbönen. Melodin till sången är ett samarbete mellan Carola, Stefan Almkvist och Leo Thyrén, men texten är i sin helhet skriven av norrmannen Erik Hillestad.
Carola säger på skivomslaget: "Inspirerad av situationen i Betlehem har vi skapat en sång som är tillägnad denna skiva. Det var omöjligt för oss att vistas i Betlehem utan att samtidigt förhålla oss till en befolkning som dagligen drabbas av muren som rests mellan den israeliska och den palestinska befolkningen. Julens evangelium är ett budskap som inte vet av några gränser."
I denna natt blir världen ny
Betlehem ligger så ödslig och grå
änglar och herdar de samlas ändå
åter vill lamm och små barn hinna gå
till stallet där undret skall ske
murar som byggs runt en stad och ett land
dörrar som stängs när en värld står i brand
hjärtan som hårdnar där hoppet försvann
de hindrar ej mänskor att se:
I denna natt blir världen ny
det händer i en avstängd by
och åter ser vi mörkret fly
när himlen öppnar sig.
Barnet vi firar är blod av vårt blod
stallet är frihetens ödmjuka bo
stunden är helig och sången är god
den klingar av kärlek och tro.
Paradis doftar av jord nu i natt
jorden tar himlen i famn likt en skatt
stjärnorna blinkar till änglarnas skratt
från stenar skall lovsången gro:
I denna natt blir världen ny
det händer i en avstängd by
och åter ser vi mörkret fly
när himlen öppnar sig
i natt skall markens herdar le
sen böjer sig de vise tre
i Betlehem skall alla se
att himlen öppnar sig.
Från berg till berg
sprids sången i natt
från by till by
skall världen bli ny
dörrar sprängs upp
och murar rivs ner
när Kristus, vår vän
föds i var och en.
Betlehem ligger så ödslig och grå
änglar och herdar de samlas ändå
åter vill lamm och små barn hinna gå
till stallet där undret skall ske.
1 kommentar:
Jag tycker så mycket om orden i Jes.9 "Det folk som vandrar i mörkret...
Det är ju så mörkt i Finland just under julen...
Du citerar många olika källor. En av dem, Carola, från hennes nyaste CD, sången "I denna natt blir världen ny" har blivit en favorit för mig denhär julen.
En annan favorit från samma CD är Mariavisa: Vi fann inget husrum du lille,det fanns inga platser att se. Till sist blev du lagd i en krubba nu fyller du mörkret med fred och värmen från husdjuren blandas med doft av din nyfödda hud, så starkt och så nära ditt ansikte är du evige, sårbare Gud."
Fantastiska sanna ord.
Gud kommer så nära oss.
Hans ansikte här.
Vår evige,
sårbare Gud!
Det är ingen liten Gud vi har.
Bara den som är stor kan göra som han gjort och gör idag.
Tack för din predikan, Henry!
Skicka en kommentar