Dop - Kaste
Borgå / Porvoo 22.3.2008
pastor / pastori Karl af Hällström
Borgå / Porvoo 22.3.2008
pastor / pastori Karl af Hällström
Kasteen toimittaminen pääsiäislauantaina ei ole sopimatonta, vaikka perinteinen kastepäivä olisi kyllä huominen pääsiäispäivä. Tänä päivänä keräännymme yön ja surun pimeydessä. Rakastamamme Jeesus makaa haudassaan. Hän on jättänyt meidät äkillisellä, yllättävällä ja pelottavalla tavalla. Kuitenkaan yön ja surun pimeys ei ole ikuinen. Auringonnousu lähestyy. Emme vielä näe sitä, mutta elämme toivossa ja varmuudessakin sen tulosta.
Som kristna har vi genom dopet fått del i påskens händelser. Vi har blivit döpta in i Kristi död och uppståndelse. Detta illustreras bäst om vi tänker oss ett nedsänkningsdop, där dopkandidaten alltså helt sänks ner under vattnet. Sådan var ju doppraxisen i urkyrkan, och sådan är den i många kyrkor också idag. Vid ett nedsänkningsdop syns det tydligt hur den som döps sänks ner i dopets grav, liksom Kristus lades i sin grav. Därefter stiger den nydöpte upp ur vattnet till ett nytt liv som kristen, liksom inte heller Kristus stannade i sin grav, utan steg ut ur den då han uppstod.
Samma tanke finns nog med vid det begjutelsedop som vi praktiserar i vår lutherska kyrka, även om den inte syns lika tydligt.
De som har gått före oss, generation efter generation, har fått del av Kristi död och uppståndelse genom dopet, såsom Paulus säger i Rom 6. I tro får vi ta emot denna dopgåva, liksom de har fått göra det. I Kristus Jesus är [vi] döda för synden men lever för Gud, skriver aposteln (v. 11).
Vi vet väl, var och en, att också vi skall följa våra bortgångna kära i spåren en dag. Men inte heller vi behöver frukta för döden som sådan, eftersom den endast är en port. Porten till ett nytt liv; porten till evigheten. Nyckeln till den porten får vi i dopet. Genom att gå genom denna port får vi, som är döpta in i Kristi död och uppståndelse, lämna bakom oss denna värld och dess synd, ondska, svaghet, sjukdom och död. I stället får vi träda in i en helt ny tillvaro, där den godhet, kärlek och lycka, som finns med bland allt det negativa i vår värld, äntligen är allenarådande.
Samaan aikaan emme voi pitää pelastusta ja taivasten valtakuntaa ainoastaan tulevaisuuteen kuuluvana. Huomaamme että Paavali puhuu preesensissä: Te olette kuolleet pois synnistä ja elätte Jumalalle Kristuksessa Jeesuksessa (Room 6:11). Hän ei siis sano esim. "tulette elämään", vaan "elätte". Olemme jo nyt kuolleet pois synnistä ja elämme jo nyt Jumalalle, koska Kristus on kertakaikkisesti voittanut synnin ristillä ja voittanut kuoleman ylösnousemuksellaan.
Keskellä tätä kuoleman maailmaa tämä on vaikea muistaa. Keskellä yön ja surun pimeyttä voi olla hankala uskoa auringonnousuun. Mutta se lähestyy; se ei koskaan ole ollut näin lähellä! Keräännymme yön ja surun pimeydessä. Rakastamamme Jeesus makaa haudassaan. Hän on jättänyt meidät äkillisellä, yllättävällä ja pelottavalla tavalla. Kuitenkaan yön ja surun pimeys ei ole ikuinen. Auringonnousu lähestyy. Emme vielä näe sitä, mutta elämme toivossa ja varmuudessakin sen tulosta.
Därför är det också vår uppgift som ljusets [barn] och dagens [barn] (1Th 5:5) att verka för att sprida ljuset. Vi tänder ett dopljus som en symbol för detta. Det intressanta med ljuständning är att det fungerar tvärtom mot mycket annat här i världen: Ju mer vi ger bort, desto mer finns det - ju flera som får ta emot en låga, desto flera lågor finns det. Genom att leva som Kristi efterföljare, vilket vi blir i dopet, kan vi sprida budet om att soluppgången kommer - ja, att den redan är här!
Som kristna har vi genom dopet fått del i påskens händelser. Vi har blivit döpta in i Kristi död och uppståndelse. Detta illustreras bäst om vi tänker oss ett nedsänkningsdop, där dopkandidaten alltså helt sänks ner under vattnet. Sådan var ju doppraxisen i urkyrkan, och sådan är den i många kyrkor också idag. Vid ett nedsänkningsdop syns det tydligt hur den som döps sänks ner i dopets grav, liksom Kristus lades i sin grav. Därefter stiger den nydöpte upp ur vattnet till ett nytt liv som kristen, liksom inte heller Kristus stannade i sin grav, utan steg ut ur den då han uppstod.
Samma tanke finns nog med vid det begjutelsedop som vi praktiserar i vår lutherska kyrka, även om den inte syns lika tydligt.
De som har gått före oss, generation efter generation, har fått del av Kristi död och uppståndelse genom dopet, såsom Paulus säger i Rom 6. I tro får vi ta emot denna dopgåva, liksom de har fått göra det. I Kristus Jesus är [vi] döda för synden men lever för Gud, skriver aposteln (v. 11).
Vi vet väl, var och en, att också vi skall följa våra bortgångna kära i spåren en dag. Men inte heller vi behöver frukta för döden som sådan, eftersom den endast är en port. Porten till ett nytt liv; porten till evigheten. Nyckeln till den porten får vi i dopet. Genom att gå genom denna port får vi, som är döpta in i Kristi död och uppståndelse, lämna bakom oss denna värld och dess synd, ondska, svaghet, sjukdom och död. I stället får vi träda in i en helt ny tillvaro, där den godhet, kärlek och lycka, som finns med bland allt det negativa i vår värld, äntligen är allenarådande.
Samaan aikaan emme voi pitää pelastusta ja taivasten valtakuntaa ainoastaan tulevaisuuteen kuuluvana. Huomaamme että Paavali puhuu preesensissä: Te olette kuolleet pois synnistä ja elätte Jumalalle Kristuksessa Jeesuksessa (Room 6:11). Hän ei siis sano esim. "tulette elämään", vaan "elätte". Olemme jo nyt kuolleet pois synnistä ja elämme jo nyt Jumalalle, koska Kristus on kertakaikkisesti voittanut synnin ristillä ja voittanut kuoleman ylösnousemuksellaan.
Keskellä tätä kuoleman maailmaa tämä on vaikea muistaa. Keskellä yön ja surun pimeyttä voi olla hankala uskoa auringonnousuun. Mutta se lähestyy; se ei koskaan ole ollut näin lähellä! Keräännymme yön ja surun pimeydessä. Rakastamamme Jeesus makaa haudassaan. Hän on jättänyt meidät äkillisellä, yllättävällä ja pelottavalla tavalla. Kuitenkaan yön ja surun pimeys ei ole ikuinen. Auringonnousu lähestyy. Emme vielä näe sitä, mutta elämme toivossa ja varmuudessakin sen tulosta.
Därför är det också vår uppgift som ljusets [barn] och dagens [barn] (1Th 5:5) att verka för att sprida ljuset. Vi tänder ett dopljus som en symbol för detta. Det intressanta med ljuständning är att det fungerar tvärtom mot mycket annat här i världen: Ju mer vi ger bort, desto mer finns det - ju flera som får ta emot en låga, desto flera lågor finns det. Genom att leva som Kristi efterföljare, vilket vi blir i dopet, kan vi sprida budet om att soluppgången kommer - ja, att den redan är här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar