Ben Thilman:
Som du, Gud, vill...
Esbo domkyrka 9.3.2008
Luk 1:39-45
Som du, Gud, vill...
Esbo domkyrka 9.3.2008
Luk 1:39-45
Vem var Maria? Egentligen vet vi väldigt litet om henne. Hon var ung. Kanske inte mycket mera än 14. Hon var förlovad med Josef, som antagligen var betydligt äldre. Men det var ingenting konstigt med det. Så brukade det gå till. Så vet vi att hon fick besök av en ängel, som berättade att hon var utvald av Gud att bli mamma till Guds son. Detta besök av ängeln är det som vi kallar Marie bebådelse. Det skedde 9 månader före jul. Dvs ungefär just den här tiden på året. Och så vet vi att hon accepterade att hon skulle bli mamma, trots att hon var så ung och trots att hon inte förstod hur det skulle gå till.
Så vet vi att hon besökte sin släkting Elisabeth, fast vi inte vet riktigt vart hon gick, för det berättar inte evangelisten Lukas. Men on kom på besök och när de två mammorna träffades, Elisabeth väntade Johannes Döparen, så sparkade Johannes i sin mammas mage så att Elisabeth fylldes av helig Ande.
Det som Elisabeth säger är det som i kyrkan har fått namnet Magnificat. Det är en lovsång till Gud och en stor förundran. Det händer underliga saker.
Börjar det hända underliga saker omkring oss så drar vi oss kanske undan. Vi ser litet på avstånd och försöker förstå vad det riktigt är som händer. Men inte Maria, eller Elisabeth. När Maria fick sin uppenbarelse av en ängel, så sade hon: må det ske med mig som Gud vill. Hon hade tro. Hon litade på att om man slänger sig in i ett äventyr där Gud styr, så går ingenting fel. För Elisabets del var det fråga om att hon länge hade bett om ett barn. Hon var redan gammal, och nu vr hon också gravid. Gud hade en plan och dessa två mammor hade var sin roll att spela i denna plan.
Att göra Guds vilja innebär inte alltid att allt är frid och fröjd. Dessa båda mammor skulle få erfara att deras bar skulle dö en våldsam död. Men likaväl tog de emot den uppgift Gud gav dem.
På det viset tjänar det som exempel också för oss. Vi må våga ta emot det uppdrag Gud vill ge oss. Du må sedan vara man eller kvinna, för gammal eller för ung, veta vad som händer eller inte ha en aning.
Gud kan använda dig.
Så vet vi att hon besökte sin släkting Elisabeth, fast vi inte vet riktigt vart hon gick, för det berättar inte evangelisten Lukas. Men on kom på besök och när de två mammorna träffades, Elisabeth väntade Johannes Döparen, så sparkade Johannes i sin mammas mage så att Elisabeth fylldes av helig Ande.
Det som Elisabeth säger är det som i kyrkan har fått namnet Magnificat. Det är en lovsång till Gud och en stor förundran. Det händer underliga saker.
Börjar det hända underliga saker omkring oss så drar vi oss kanske undan. Vi ser litet på avstånd och försöker förstå vad det riktigt är som händer. Men inte Maria, eller Elisabeth. När Maria fick sin uppenbarelse av en ängel, så sade hon: må det ske med mig som Gud vill. Hon hade tro. Hon litade på att om man slänger sig in i ett äventyr där Gud styr, så går ingenting fel. För Elisabets del var det fråga om att hon länge hade bett om ett barn. Hon var redan gammal, och nu vr hon också gravid. Gud hade en plan och dessa två mammor hade var sin roll att spela i denna plan.
Att göra Guds vilja innebär inte alltid att allt är frid och fröjd. Dessa båda mammor skulle få erfara att deras bar skulle dö en våldsam död. Men likaväl tog de emot den uppgift Gud gav dem.
På det viset tjänar det som exempel också för oss. Vi må våga ta emot det uppdrag Gud vill ge oss. Du må sedan vara man eller kvinna, för gammal eller för ung, veta vad som händer eller inte ha en aning.
Gud kan använda dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar